Tappade bort min guldring. Sen tappade jag bort mitt guldarmband. Sen "förlorade" jag allt mitt guld. Sen försvann ett silverörhänge. Och så ska mitt fina hus säljas. Bilen måste säljas. Allt bara rinner från mina händer.
Känns befriande. Nu. Men inte innan. Innan kunde jag känna mig förvirrad och maktlös över att allt bara försvann... jag tänkte "men det är ju MITT". Men äger man egentligen något här i världen?
Försöker leva i nuet. Ta till mig kärleken, glädjen och befrielsen som finns omkring mig nu. Hur länge lever vi?
Och när han säger att jag gör honom lycklig. Jag vill göra honom lycklig. Det är en kärlek jag inte känt förr. Det är som om allt innan banat väg för just detta. Han ger mig en känsla av trygghet i en rå värld. Han utmanar mig, gör mig starkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar